Ett liv av ”lyckligtvis”.

Lektörerna som läste utkastet till mina memoarer klagade bland annat på att det fanns ord som jag använde i onödan eller för ofta.

Dit hörde småord som ju, väl, troligen som jag rensade bort på de flesta ställen.

Det andra var ordet ”lyckligtvis” som återkom ofta. Jag kollade och dom hade förstås rätt i sak. Men faktum är att slumpen och turen så ofta ingripit i mitt liv så ordet lyckligtvis har ofta varit motiverat. Visst, man skall vara ”sin egen lyckas smed”, men nog behöver man en hel del hjälp av ödet och turen och det har jag haft. Några ”lyckligtvis” blev kvar i den slutliga versionen och jag är säker på att ni som läser boken inser att det funnits anledning sätta in flera.

Lämna ett svar