“We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable rights, that among these are Life, Liberty and the Pursuit of Happiness.”
Ett välkänt citat ur USA:s Declaration of Independence
De senaste åren under Donald Trump är det frågan om landet har levt upp till dessa ambitioner. Men nu kan man hoppas på bättre tider.
Jag brukar inte ha så mycket åsikter om i andra länders politik. Ja, i själva verket är jag överhuvudtaget inte så politiskt intresserad, men nu när det verkar som om demokratiens grundvalar skakar går det inte att gömma huvudet i sanden, USA har så stort inflytande över resten av världen så det går inte att undvika att engagera sig.
Det som skrämt mig mest under den gångna tiden är hur stor del av det amerikanska folket som uppenbarligen helt saknar intresse av att söka fakta eller förmåga till källkritik och därför låter sig duperas av den som skriker högst.
Jag är inte naiv nog att tro att det faktum att Biden trots allt valdes till USA:s nästa president kommer att lösa alla problem. Men han har i alla fall en bakgrund med lång politisk erfarenhet och vet att politik är det möjligas konst och kräver ett mått av ödmjukhet och kompromisser.
Ett orosmoment är Senaten som verkligen inte visat något särskilt statsmanna-mässigt beteende efter presidentvalet. Flera av medlemmarna håller i de sista med Trump i hans försök att sabotera övergången till en ny president i stället för att stödja den som vunnit ett demokratiskt val.
En senat med Republikansk majoritet kan blockera mycket av Bidens försök att åstadkomma en förändring som flyttar tyngdpunkten från lättnader för de rikaste till mer jämlikhet.
Därför är det aktuella valet av två senatorer i Georgia oerhört viktigt. Med glädja hör jag på nyheterna att en av de två platserna gått till den Demokratiske utmanaren, men i det andra valet står det ock väger. Jag håller mna tummar och “keep my fingers crossed”.