Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag med stigande ålder (och visdom??) blivit alltmer positiv till dödshjälp. förutsatt att den omgavs av mycket strikta etiska principer så att man under inga förhållanden riskerade en glidning mot att inte tillmäta alla liv samma värde.
Läser nu i media att Spanien infört rätt till dödshjälp. Man beskriver också det första fallet och det skrämmer mig. En äldre dement kvinna har fått hjälp att dö i kretsen av sina närmaste. Visserligen fanns det tydligen ett dokument där kvinnan innan hon blev dement hade förklarat att hon, om hon blev dement, önskade dödshjälp. Med reservation för att jag inte har förstahandsuppgifter utan bara tidningsreferatet verkar det som om anhöriga nu med stöd av hennes tidigare önskan hade initierat dödshjälpen.
Visst är det möjligt att de faktiskt representerade hennes aktuella inställning, man det kan man inte veta. Av de som fått möjligheter till assisterat självmord, d.v.s. försetts med tabletter för att avsluta sitt liv, tycks ungefär hälften inte utnyttja möjligheten.
Skall dödshjälp accepteras måste det bygga på ett aktuellt beslut av en rättskapabel individ. Visst kan jag i dag tycka att jag själv skulle vara tacksam för dödshjälp om jag förlorar mina mentala förmågor, men ännu starkare känner jag att ingen skall få ta beslutet att avsluta en annans liv.
Accepterar man något annat är det lätt att det sker en glidning mot att andra (anhöriga? Staten?) beslutar vilka liv som är värda att bevara och det är helt oacceptabelt.