Jag hade länge funderat på att samla alla minnen från ett långt och innehållsrikt liv i en bok. För ett par år sedan plockade jag fram brev jag skrivit till min mamma under de år jag arbetade som läkare i Tanzania. Hon hade sparat alla breven i pärmar vilket var tur eftersom jag inte fört någon dagbok och minnen bleknar med åren. Nu kunde jag återuppleva en mycket spännande period i mitt liv. Men jag insåg också att det fanns mycket annat som jag gärna ville dela med mig av och så kom jag äntligen igång med skrivandet för ett par år sedan. Det har tagit tid. För det mesta har det varit roligt men ibland frustrerande. Egentligen var själva skrivandet det lättaste. Det dröjde inte så länge innan jag hade fått ihop nära 600 sidor text.
Vid den tiden fick jag kontakt med organisationen LiV i SVERiGE. Från deras hemsida hämtar jag texten: ”Vi är föreningen som uppmuntrar människor i Sverige att berätta om sina liv och erfarenheter.”
Jag har fått ovärderlig hjälp och uppmuntran från dem. Flera lektörer har läst mina manuskript. Det har bland annat lett till att jag rensat ganska hårt i materialet. Framför allt har jag med viss vånda tagit bort ganska många reseskildringar. Några utdrag hittar ni i stället här på min hemsida. Och vem vet, kanske det blir en bok bara om resor nu när jag nu kommi igång. Jag har också få råd om språket. Jag är nu 85 år gammal och den svenska jag lärde mig i skolan för många år sedan är inte alltid aktuell. Till exempel var det i min ungdom en dödssynd att starta en mening med och eller men. Däremot fick man gärna skriva långa meningar med bisatser. Nu skall meningar gärna vara kortare. Och och och men i början av en mening går bra. Jag har försökt, men det är inte alltid lätt att lära gamla hundar sitta.
Nu efter ett par år är boken klar. Trots att jag lagt till en hel del bilder är den nu bara drygt 300 sidor lång. Alla bilder utom de från min tidigaste barndom har jag tagit själv. Kvaliteten växlar och många har bleknat med åren. Avsikten var att bilderna skulle bidra till historien. Inte att de skulle vara speciellt konstnärliga.
Jag insåg att mina möjligheter att bli antagen av ett större förlag var i stort sett obefintliga och gjorde därför inte ens något försök. En annan orsak var att jag inte ville vänta så lång tid som det skulle ha inneburit om jag mot förmodan lyckats. Jag ville ju gärna hinna få boken i min hand innan jag dör. Jag kontaktade Vulkan som har givit mig allt tekniskt stöd. Men jag står själv som utgivare.
När boken nu är färdig och finns tillgänglig hos nätbokhandlarna hoppas jag förstås att den skall bli läst. Det vore roligt att få kommentarer.
Inom kort kommer boken också som e-bok och och senare som ljudbok.
Här packar jag upp första boken
Baksidestext
Tolv mil från Mwezi vid Lake Tanganjika, låg byn Ulimba. När jag berättade att vi inte kunde komma för att behandla och vaccinera där eftersom det inte fanns någon väg, dröjde det bara tre månader innan budet kom: Vägen är klar, när kommer ni?
Följ med mig som ung, enda läkare i en avlägsen del av Tanzania och vidare som överläkare i kirurgi och klinikchef vid Regionsjukhuset i Örebro. Min berättelse tar dig från uppväxten i ett idylliskt Lindesberg till ett liv i Stockholms skärgård med en älskad make, båtbyggare i skärgården och på Sri Lanka. Han utvecklar senare demens, och boken skildrar svårigheterna i denna de anhörigas sjukdom.
Livet har inneburit många resor runt omkring i världen och boken bjuder på flera äventyr. Som hur man kör en Saab 96 från Tanzania till Kapstaden.