Jag fick min första hörapparat 1973 när jag var 37 år gammal.
I samband med en hälsoundersökning när jag återvände från Tanzania där jag arbetat som läkare upptäcktes en hörselnedsättning på höger öra. Det visade sig att jag hade en otoscleros med skada på mellanörat. Jag hade inte märkt något själv.
Jag hade till att börja med stor nytta av en hörapparat, men gradvis försämrades hörseln och jag fick också sämre hörsel på vänster öra. Där rörde det sig om en neurosensoriell skada. De små ciliehåren i snäckan i innerörat fungerade allt sämre. Även det högra örat drabbades av denna typs hörselnedsättning.
I mitten av 80-talet opererades jag för min otoscleros på höger öra, men tyvärr visade det sig att den neurosensoriella inslaget var så stort att operationen inte förbättrade hörseln.
Åren gick. Jag var snart helt döv på det högra örat och trots starkare hörapparater hörde jag allt sämre även på det vänstra.
Jag klarade mig ändå bra i vardagslivet. Jag arbetade som kirurg och under operationerna skall man ändå inte prata så mycket. I möten med patienter var jag ofta ensam med patienten i en ganska tyst miljö och då hörde jag ganska bra. Jag såg till att välja plats och ljusförhållanden som gjorde det möjligt för mig att läppläsa. Jag har också alltid varit öppen med min hörselnedsättning och aldrig dragit mig för att säga till när det behövts.
I större grupper eller bullriga miljöer gick det sämre att höra, men det hindrade mig inte från att fortsätta att delta i sällskapslivet och att resa mycket. Det gick att ha trevligt även om man inte alltid kunde hänga med i samtalen. Det var bara att acceptera situationen.
Teckenspråk var inte aktuellt eftersom ingen i min omgivning behärskade det. Jag levde i en hörande miljö.
Till slut var min hörsel även på vänster öra så dålig trots starkaste hörapparat att jag hade svårt höra vanliga samtal.
Jag opererades 2013 med ett cochleaimplantat på höger öra som nu hade varit helt dövt i över 20 år. Man vågade inte garantera resultatet efter så lång dövhet men jag återfick snabbt en fungerande om än inte perfekt hörsel. 2015 opererades jag med gott resultat även på vänster öra.
Jag är nu helt döv utan mina CI:n. Jag hör inte ens ett kanonskott men med dem klarar jag samtal i tyst miljö, TV och mobil med bluetooth streaming. Jag lyssnar mycket på talböcker för att träna min hörsel. I bullriga miljöer och med mycket folk går det sämre. Men jag upplever inte min dåliga hörsel som ett stort handikapp.
Det är en artificiell hörsel och hjärnan måste hela tiden tolka de inkommande signalerna. Det är tröttsamt och ibland tappar man koncentrationen och därmed tråden. Man kan jämföra med hur det är att försöka hänga med i samtal på ett främmande språk som man nätt och jämt behärskar.
Här är en länk till Wikipedia om cochleaimplantat. Beskrivningen är kortfattad, den engelska versionen mer omfattande.