Efter att ha avslutat min första period som läkare i Tanzania 1968 åkte jag tåg tillsammans med min danska vän sjuksköterskan Thea Borgen Uhre till Kapstaden. Där steg vi ombord på en fraktbåt som långsamt for upp efter Afrikas västkust med många strandhugg till Senegal. Och flög sedan hem till Skandinavien.
Vi hade en mycket behaglig tid ombord som enda passagerare. Vi hade en rymlig hytt med sköna sängar och åt tillsammans med officerarna som var holländare. Besättningen i övrigt var huvudsakligen från Asien.
Kamerun hade jag besökt tidigare i samband med två semesterresor 1965 och 1966. Landet hade då just öppnats för turism och de norra delarna som vi besökte var fascinerande. Nu blev det bara ett kort besök i södra delen.
Vi stannade också till i Benin. Där hyrde vi en bil för att kunna besöka några byar som var byggda på styltor i vattnet. Vägarna var dåliga och när vi skulle återvända till båten hade en del av vägrenen rasat så att endast bilar i officiella ärenden släpptes igenom. Det blev en orolig stund medan vi undrade hur det skulle gå om vi inte kom tillbaka till vår båt i tid. Den skulle lätta ankar för vidare färd norrut samma kväll.
Lyckligtvis kom vår chaufför på lösningen och sa i arg ton att vi var kaptenens fruar så att vår bil måste släppas igenom och det accepterades.
