En kvinna bars till sjukhuset från en av de lokala byarna med svåra akuta buksmärtor och tecken på ett brustet utomkvedshavandeskap. Jag konstaterade att hon hade blod i buken och allt tydde på en pågående blödning. Det var nödvändigt att operera henne snarast. Att transportera henne någon annanstans var otänkbart. Hon skulle säkert dött under transporten.
Vi hade inga operationsinstrument och ingen narkosapparat. Lyckligtvis hade jag haft med catgut, steril kirurgisk tråd, som jag fått i Sverige i mitt flygbagage. Det fanns en rak skalpell, kniv, med fast blad, två raka klopeanger, kirurgiska klämmor, och några raka nålar och dem kokade vi. Lokalbedövning fanns också. Vi steriliserade våra renaste lakan i vår gasugn och bytte till rena kläder och tvättade händerna väl, operationshandskar hade vi inte.
Bonifas fick ställa upp som operationssköterska. Han hade aldrig sett en operation förut, men skötte sig mycket bra. Thea fick stötta patienten och hjälpa till att hämta grejor som behövdes
Operationen gick utan komplikationer, lokalbedövningen fungerade och jag hittade genast den trasiga, blödande, äggledaren och kunde ta bort den. Patienten repade sig snabbt och kunde gå hem efter en vecka. Skönt på många vis, främst för att kvinnan tillfrisknade. Det var också bra för folks förtroende för mig och för min egen självkänsla. Här levde man nära döden och det var säkert klart för hennes anhöriga att hon hade dött utan operation. Hon var dotter till en betydande man i trakten så ryktet att det kommit en doktor till Mwezi spred sig snabbt.
