Stearinljus – minnen och tankar

Jag sitter och tittar på min elektriska adventsljusstake som lyser fint i mörkret sedan några dagar. Invid porträttet på min man Gösta fladdrar ljusen i två elektriska blockljus. Visst är det stämningsfullt, men jag saknar doften av stearin.

Jag har ändå just givit bort nästan alla mina gamla stearinljus. Jag är en smula rädd att jag skall nicka till en stund medan ljusen brinner och orsaka en eldsvåda. Så det får blir konstgjorda lågor framöver.

Jag minns de levande ljusen från min barndoms jular. Vi bodde i en gammal villa som hade ett torn. Det fanns därför något som vi kallade ”runda rummet”. Ett extra vardagsrum med mycket högt i tak. Det användes sällan men julgranen hade sin traditionella plats där.

Pappa som var stadsläkare hade en patient som varje jul leverade en stor julgran. Vi började varje julafton med kaffe eller choklad och de första saffransbullarna och julkakorna innan pappa gick för att gå rond och dricka ännu ett julkaffe på sanatoriet där han var överläkare.

Under tiden klädde resten av familjen granen. Det var olika traditionella prydnader blandade med hemmagjorda prydnader och röda äpplen. Men det viktigaste var ljusen. Små stearinljus i speciella metallhållare. Det gällde att granen hade kraftiga grenar så att ljusen stod stadigt upprätt.

När pappa kom hem från arbetet blev det traditionellt julbord med skinka och dopp i grytan och allt annat som hörde till. Sedan samlades vi kring granen och ljusen tändes. Det var en högtidlig stund när alla satt stilla, lite trötta av all julmat och tittade på ljusen som brann ner. Sedan gällde det att släcka dom innan dom började fladdra kraftigt när dom nådde botten på metallhållaren.

När ljusen brunnit ner var det tid för julklappsutdelning.

Nya ljus sattes i granen och under resten av helgen tändes de ofta och då fick man sitta stilla tills alla ljus var nedbrunna.

Visst är det bekvämare och säkert ofarligare med elektrisk julgransbelysning, men nog har något av stämningen gått förlorad. Det var något särskilt med de levande ljusen som gjorde det nödvändigt att ta en paus från vardagsliv och juljäkt och bara sitta stilla och njuta.

En kommentar till “Stearinljus – minnen och tankar”

  1. Saknar också stillheten då vi vi njöt av de levande ljusen.Granen var bara tänd då vi alla satt och såg och njöt av stämningen

Lämna ett svar