Jag tycker ofta att världen är ganska liten. Det är fascinerade att inse att jag hunnit uppleva så mycket av den att jag kan plocka fram egna minnen när jag läser om aktuella händelser. Det gör historien mer levande, men innebär också att jag berörs mer.
Myanmar har jag återkommit till flera gånger och tragedin där fortsätter – kan det finnas någon lösning. Läser att flera av de folkvalda i det nya parlament som skulle a öppnat efter valet i november fängslats och dött i fängelset. Och mordet på civila, många barn, i fredliga protester fortsätter.
Kinesiska trupper skall också ha samlats på gränsen mot Karenprovinsen. De sägs skylla skydda den pipeline med naturgas som kineserna byggt. Klicka här för mera om denna kontroversiella pipeline:
Under min resa till Mandalay såg jag faktiskt en del av pipelinen i en dalgång omgiven av teakplanteringar.
Och i dag på morgonen kommer nyheter om en tågolycka i Taiwan. Tydligen ett tåg på öns östra sida som fastnat i en tunnel efter en kollision. Då minns jag hur Gösta och jag först åkte tåg söderut utefter Taiwans västra kust och sedan buss tvärs över landet för att till slut ta en buss norrut efter östkusten. Slingrande smala vägar som klättrade nära havet med berg till vänster och ett stup till höger just som det ser ut där tåget fastnat. Sådana minnen gör dagens nyheter mer levande och jag gläder mig än en gång över att ha fått uppleva så mycket i mitt liv.