Jag har massor av minnen förknippade med mat de flesta positiva. Tänkte samla ihop några här på min blogg.

Blåbär och spegel

Mina första minnen som jag kan förknippa med en bestämd tidpunkt kommer från en resa till Finland som jag gjorde tillsammans med min mamma och mormor sommaren 1939 då jag var tre och ett halvt år gammal.

Vi besökte en kusin till mormor som hade ett sommarställe utanför Åbo.

Det dyker upp flera minnesfragment därifrån. Bland annat den långa träbryggan där jag fck stickor i knäna,

Nästa minne är en bukett blåbärskvistar med massor av bär inslagna i silkespapper. Mamma har berättat att när vi skulle åka hem fick hon en vacker rosenbukett och jag alltså en bukett blåbär!

Kusinen var redare för Borebolaget som gick i trafik mellan Finland och Sverige. På re2an till Finland hade mamma och jag delat koj och när han hörde det ville han uppgradera oss inför hemresan. Bara redarhytten var ledig och den fick vi. Det här minns jag förstås inte utan har fått höra efteråt. Däremot har jag ett mycket tydligt minne av en stor spegel i badrummet där jag kunde se hela mig på en gång. Något sådant fanns inte i mitt hem.

Mormor och jag på bryggan i Finland

(Ursäkta kvaliteten, men bilden är över 80 år gammal)

Räkor och duva 1946

1946 (eller var det 1947) åkte familjen på semester till Bohuslän. Minnet är selektivt och jag minns bara soliga dagar med turer ut på klipporna där vi njöt av nyfångade räkor. När räkbåtarna kom in på morgonen kunde man få en hel burk full av räkor som var för små för att säljas som annat än till fiskmjöl och det samlade härligt. Mina föräldrar minns i stället att vi bodde i ett trångt rum på ett pensionat och att det regnade mest varje dag.

Minnet sviker mig. Möjligen var det på hemresan från Bohuslän eller något år senare som vi åkte till Norge. Vi övernattade på ett hotell och på kvällen fick mina småsystrar lägga sig efter ett kvällsmål, Jag fick för första gången vara sot och stanna uppe och åta med mamma och pappa. Det här var ju kort efter kriget och mattillgången  i Norge var inte god. Jag minns tydligt att vi åt stekt duva som jag i glädjen att få stanna uppe tyckte var det godaste jag någonsin ätit.

Egen fisk är bäst

I Lindesberg dit vi flyttade 1944 bodde vi vid en insjö och jag älskade att stå på bryggan och fiska. Det fanns gott om daggmask i trädgården, men jag tyckte det var svårt sätta mask på kroken så mest fikade jag med deg, vetemjöl blandat med vatten. Mjöl var fortfarande ransonerat så jag kunde inte få så mycket. Men till min stora lycka (men inte min mammas) kom en råtta in i förrådet och förstörde en enkilosförpackning som jag fick till mitt fiske. Vilken lycka! Med det betet fick jag bara mört, men någon gång när jag fick hjälp sätta på masken kunde jag få en abborre som jag kunde få njuta nystekt. Mörten var också bra som bete i kräfthåven som jag placerade ut vid bryggan varje kväll under säsongen. Och en gång fick jag en kräfta! Den bars hem i triumf och kokades. Det fanns gott om kräftor i trakten och ett annat minne är när vi blivit inbjudna att delta i ett kräftfiske vid ett litet vattendrag premiärkvällen. Flera kräftburar sattes ut i skymningen, sedan fick man inte ta upp dem förrän eter midnatt. Då kokades dom första och vi festade på stranden. Sedan fick vi med en hink levande kräftor hem och mamma förvarade dom i badkaret till dom blev kokta.

Det finns mycket fisk i mina minnen och jag återkommer,

P.S. Har rättat ett par uppgifter efter Ingrids (min systers) kommentar.