Mera matminnen

I min barndom var ransoneringskort en vardagsföreteelse. Jag minns fortfarande hur man klippte ut en eller flera små fyrkanter för att kunna köpa många vardagsvaror. Socker, mjöl. kaffe, kött, smör och margarin och mycket annat. Allt hade sina egna små kuponger som det gällde att hålla reda på. 

Vi handlade i speceriaffären, hos slaktaren med det spännande fönstret där vatten rann hela tiden på insidan och hos fiskhandlaren som ibland hade så färg lokal fisk att den fortfarande sprattlade. Hon de här handarna hade man ”bok”. Det vill säga inköpen skrevs upp och betalades i slutet av månaden. Frukt och grönsaker köpte vi ofta på torget. Det var i regel lokala varor i säsong som såldes av bönder i trakten.

Under min barndom hade vi hembiträden som lagade all mat. Halvfabrikat fanns knappast. Det mesta lagades från grunden. Vanlig husmanskost utan större krusiduller. Helt kött förekom ganska sällen. Möjligen en söndagsstek tillagad i den stora stekgrytan. Eller ”sega biffar” som vi barn kallade dem till skillnad från pannbiff. Ofta korv falukorv stekt med stuvade makaroner, kokt med pepparrotssås eller ugnsstekt. Fläskkorv hörde till de få maträtter som jag inte gillade. Men lyckligtvis serverades den med rotmos som man kunde äta sig mätt på. Vi barn behövde inte äta sådant som vi inte gillade, men det lagades inte något alternativt i stället. Prinskorv var festmat. Pappa älskade stångkorv med inlagda rödbetor så det förekom ganska ofta. Fisk serverades ofta: stekta strömmingsflundror, torsk en stor bit bakad i ugnen eller mindre fileer i fiskgratång. Gädda som serverades med äggsås och kokt potatis. Lax var festmat, gärna inkokt.  Köttbullar, pannbiff och köttfärslimpa med potatis och brun sås. Köttfärssäs hade man inte introducerat ännu. Blodpudding med hemlagad (och plockad) lingonsylt, paltbröd med fläsksås. Ugnsomelett med svampstuvning. Soppor av olika slag: grönsakssoppa, köttsoppa, spenatsoppa (och någon gång nässetsoppa) med ägghalva och den traditionella torsdagsärtsoppan  De exotiska inslagen i maten var få. Kryddorna var mest salt och peppar, ibland lagerblad eller enbär. Kryddväxter utom dill och persilja var ovanliga. Curry fanns, men chili träffade jag först på under utlandsresor i vuxen ålder.

Till söndagslunch fick vi ofta stekt ägg, potatis och skinka.

Efterrätt var ganska vanligt till exempel lingon och mjölk eller äppelkräm.

Jag åt kyckling första gången på min studentmiddag då mina föräldrar ordnat med en riktig festmiddag med vårkyckling. Man fick en fin kycklinghalva var. Höns förekom annars oftast i form av kokt höns i currysås.Under mitt collegeår i Amerika året efter studenten var kyckling däremot vanlig festmat. Både i form av kycklingpaj och friterad kyckling. Jag hade ett Rotarystpendium och var ofta hembjuden till familjer i de sponsrande klubbarna. Under julhelgen tillbringade jag ett par dagar i en stor glad och ganska bohemisk familj. Några ordnade måltider förekom inte men det fanns ett stort kallskafferi med all slags matvaror. Bland annat en jättegryta med friterade kycklingdelar och en stor skinka och där var det bara att plocka åt sig vad man önskade. Märkligt att kyckling nu blivit vardagsmat och att jag ofta tillagar den på Thailändskt vis som en gryta med mycket kryddor.

Ni som är pensionärer känner säkert igen mycket av detta, men för er som är lite yngre och växt upp i en mer internationell värld med pizza och hamburgare oh sushi är det kanske mer exotiskt.

Har just tittat på Sveriges yngste mästerkock. Oerhört imponerad av hud avancerad matlagning dessa små barn klarar av. Men det är också märkligt att inse att många av de ingredienser, tekniker och maträtter som de unga kockarna använder helt enkelt inte fanns i min barndom.