Senast jag reste på en kryssning med start 29 februari 2020 exploderade Covidepidemin vilket gjorde resan mycket annorlunda. Ni har kanske redan läst om detta, annars finns historien på min hemsida:
Nu har jag fått mina två vaccinsprutor och beställt tid för den tredje. De flesta länder i Europa har öppnat för turism och reslusten vaknade igen. Mina vanliga resmål på hösten Kenya och Thailand verkade inte så lämpliga ännu även om hoppet om en resa nästa år finns.
Jag bestämde mig därför för en kortare kryssning Lissabon till Barcelona. Ursprungligen fanns Nordafrika med Casablanca och Tanger med på programmet, men det ströks snart.
Min syster Ingrid följde gärna med.
Vi flög KLM med mellanlandning i Amsterdam både på ut- och hemresan. KLM, Nederländerna (där vi bara bytte plan och aldrig lämnade terminalen), Portugal, Spanien och kryssningsbolaget krävde vaccinationsintyg. Portugal krävde också att man fyllde i ett formulär på nätet före avresan. Det visade sig krångligt. Det var inga konstiga uppgifter bara att intyga att vi inte hade några symptom var vaccinerade och adressuppgifter inklusive plats på planet. Både Ingrid och jag försökte, men det gick inte att få iväg intyget – reglerna ändrades också från dag till dag, så vi tänkte att det väl inte behövdes längre eftersom adressen inte fungerade. Men visst behövdes det! Lyckligtvis var vi tidiga på Arlanda och KLM-representanten vid incheckningen fixade det, så vi kom med planet. Spanien krävde också färsk negativ Covidtest innan vi fick gå iland i Barcelona. Det ordnades ombord. Konstigt nog krävdes inget sådant test om man gick iland när fartyget lade till på flera ställen i Spanien med möjlighet gå iland på väg mot Barcelona.
Vi stannade två nätter i Lissabon och hann med en del sightseeing i den intressanta staden innan vi gick ombord på vårt kryssningsfartyg Silver Spirit, faktiskt samma båt som jag åkte med mars 2020. Innan vi fick gå ombord fick vi återigen visa vaccinationsintyg och fylla i en hälsodeklaration. Sedan mättes temperaturen och vi slussades vidare till sjukvårdspersonal som tog ett Covidtest. Efter någon halvtimmes väntan fick vi så besked att testet var negativt och vi kunde äntligen kliva ombord!
Så följde några sköna dagar med allt för mycket god mat och dryck och litet sightseeing. Mycket fint väder hela tiden med en temperatur på 22-26°. En enda regndag. Lite blåsigt en eftermiddag/kväll, men då kunde vi få vår middag serverad i hytten och slapp vingla iväg till matsalen.
Varje morgon innan vi fick lämna hytten mättes vår kroppstemperatur som lyckligtvis hela tiden var under 37°. Munskydd var obligatoriskt utanför hytten, men fick tas av när man satt ner om man då kunde hålla avstånd. Glömde man någon gång munskyddet blev man alltid påmind av något vänlig personal. Överallt fanns spritflaskor för att desinfektera händerna och i matsalen t.o.m. handfat innan man nådde buffébordet. Man fick inte heller själv plocka maten utan pekade ut vad man önskade och personalen placerade det på tallriken.
Också i Barcelona stannade vi två nätter för att hinna lite sightseeing. Tur med vädret där också. Det regnade när vi lade till men klarna upp och nästa dag då vi tittade på staden sol och 22°. Munskydd obligatoriskt överallt utom när man åt – och det var tämligen fullt på cafèet där vi åt tapas på kvällen.
Efter en okomplicerad flygresa var vi så tillbaka i Sverige och kunde ta av munskyddet som hängt med de sista 14 dagarna!
Ja, det där med munskydd.
Jag har inte för avsikt att ställning i den infekterade frågan om munskydd skulle ha använts mer i Sverige tidigare, men har några tankar kring hanteringen.
Jag har arbetat många år som kirurg och arbetat många timmar i operationssalar med munskydd och vet hur man skall använda dem på ett korrekt sätt.
Det är helt fascinerande att se hur människor nu hanterar dem i praktiken. Mycket ofta ser man att man drar ner munskyddet så att det bara skyddar munnen och inte näsan (titta bara på TV-sändningar av olika idrottsevenemang med munskydds-obligatorium). Det innebär ju att eventuella virus i näsan hamnar på utsidan av munskyddet och därifrån på händerna när man sedan drar upp munskyddet igen.
I samband med att man äter tar man så av munskyddet. Ibland nöjer man sig att dra ner det på hakan, ibland stoppar man det i fickan eller väskan eller lägger det på bordet. Ett vanligt sätt som jag såg i Portugal och Spanien var att man trädde upp det på armen. Däremot såg jag knappast någon som på ett korrekt sätt slängde munskyddet och tog ett nytt när det härnäst behövdes. Alla de här metoderna torde snarare öka risken för virusspridning än minska den. Jag tror inte heller någon tänkte på att ett munskydd inte ger skydd mer än cirka tre timmar och sedan bör bytas ut. Det förvånade mig också att i de länder där munskydd var obligatoriskt fanns det inga ställen där man skulle slänga begagnade munskydd på ett smittsäkert sätt.
Sammanfattningsvis är det möjligt att ett korrekt använt munskydd skyddar omgivningen, men det sätt det nu tycks användas torde inte ge något skydd snarare leda till ökad risk och ge en falsk säkerhet