När jag startade den här hemsidan och beslöt mig för att lägga till en blogg tänkte jag inte så mycket på vad det innebar. Jag tyckte bara att det vore praktiskt att samla korta berättelser och tankar under en rubrik.
Men nu har det gått upp för mig att om man har en blogg och förväntar sig att människor skall läsa den så måste man regelbundet lägga till nya inlägg och det har jag inte riktigt lyckats med.
Jag läste nyligen om Dagny som nu blivit 108 år och startade blogga 100 år gammal. Hon hade nu beslutat pausa sin blogg som blivit mycket populär eftersom det inte hände så mycket i hennes liv.
Trots att jag är betydligt yngre känner jag samma sak. Isoleringen i dess pandemitider gör att det inte händer så mycket nytt i mitt liv. Visserligen är mycket av det jag skriver om gamla minnen, men det är inte bara de konkreta upplevelserna som bli glesare. Även om jag har det väldigt bra trots allt så minskar initiativlusten. Jag är ju van att alltid ha planer för framtid aktiviteter, ofta resor och nu går det inte. Visst drömmer jag om att kunna resa igen, men nu får det stanna vid drömmar.
Jag tänker inte lägga ner den här bloggen, men det får bli glesare inlägg, kanske nåot i veckan.