Ja, jag skulle till och med säga att man lever så länge man lär. Om jag helt förlorade nyfikenheten och intresset för nya möjligheter undrar jag om livet vore värt att leva.
I ärlighetens namn har jag med åren blivit mer selektiv, det finns saker som jag inte längre har lust att testa, men fortfarande tillräckligt mycket som väcker min nyfikenhet och känns utmanande för att hålla mig fullt sysselsatt. Jag måste förstås också erkänna att det går långsammare än i ungdomens da’r och att en del ny kunskap tycks mindre ”hållbar” så jag jag måste ibland repetera flera gånger om det är något nytt som jag tycker det är värt att kunna.
Jag är också mer beroende av att använda min nya färdighet för att den inte skall falla i glömska igen. Kanske har jag blivit mer selektiv även i det fallet. Förr hade jag en tendens att samla på mig en massa osorterad kunskap som kanske kunde komma till nytta. Numera accepterar jag att en hel del försvinner även om en skugga ofta blir kvar så att jag vet var jag skall leta om jag mot förmodan behöver uppfriska kunskapen.
Jag skall komma med några exempel senare, men nu skiner solen och det är en av de stora fördelarna med att vara gammal. Det finns inte så många måsten längre, utan man kan och bör njuta av nuet.